Vågar jag?

Jag har märkt att ju mer man tror på en resa – desto verkligare blir den. Jag satt i en buss,

14 timmar på Alaskan Highway, och jag var

svävande,

rotlös och fri.

Det var en resa utan ett mål, det var i allafall så jag föreställde mig det. Vi såg djur … djur … vilda bjässar. Vi talar om svarta björnar, ett trettiotal örnar och en massa renar. Skulle bussen av någon orsak ha vippat omkull och en massa bjässar från skogen skulle ha kommit för att nosa på oss så skulle det inte varit så kul. Vågar jag ta denna inre och yttre resa som jag just har påbörjat?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s