Jag har skapat en rörelse (movement). Men jag är alldeles för skygg att komma ut med den in public. Så jag tar det som en rolig grej bara att skriva om den. Den heter
#bemefword #BeMeFword
Be = yourself as fucking much as you can
Jag träffade en kille på en pub för ett par veckor sedan. Han krossade mitt självförtroende totalt. Allt vad jag sa skulle jämföras med någon brud han kände i Rhodos som var cyperpunkare och poserade i färggranna outfits med örnar och andra fåglar. Vad än jag sa, berättade om mitt liv, skulle jämföras med det ytliga, perfekta i sociala medier. Jag var helt tom i själen när jag kom hem. För det första så hade han personligen äcklat mig. Hans ego byggde på lösa kontakter han hade samlat på sig, för att imponera på tjejer. Så det är avklarat: killen led att jättesvår självkänsla. Annars skulle han inte ha suttit och skrutit om sina fakevänner. Men jag var också tom i själen för jag själv var nära att gå den vägen – den ytliga. Efter träffen med honom slutade jag med It girl serien. Jag tyckte det var ingen vits. Jag red visst på trenderna – inte på min unikhet. Insikterna jag fått under den senaste tiden är otroliga. Tänk att sätta sig in i den man verkligen är, den man är född att vara. Klä sig som själen vill, inreda sitt drömhus med den där mossgröna lädersoffan från 70-talet som man har minnen av, inte den där skitdyra vita som hunden kommer att spy på, en dag. Hah! säger jag igen. Tänk efter lite. Hur skulle du vara om du inte skulle påverkas av andra hela tiden? Om du håller med – sprid vidare #BeMeFword rörelsen. Tack!
