Höstoutfit 2019

Jag har börjat köpa kläder från vanliga affärer. Minskat med online shoppingen. Som minimalist så vill jag veta vad jag får. Och det är så kul att prova kläder i affärer, tycker jag. Denna köpte jag på Halens. 45 euro. Jag går egentligen inte emot mina It färger (svart/elektriskblå/grönt/turkos) men denna höstgula silkestopp fick mig att tappa andan.

Min ultimata frisyr

Våra ansikten är olika och alla passar bäst i en frisyr som smickrar hela kroppen. Då menar jag inte bara hårfärgen, som kan ”lyfta upp” hela ansiktet. Jag menar form, edge, skarp eller mjuk. Jag har börjat studera detta på Aly Art på youtube. Min frisyr har varierat mellan åren men inte de senaste 10 åren. Nu satsar jag på en mer feminin look, som just nedanför. Jättelång och mjuk pannlugg och lockigt hår.

Allt är lugnt igen

Stressen har lagt sig … många gamla vänner hörde av sig de här dagarna efter prisutdelningen. Min syster har varit min största glädje. Hon är bibliotikarie och har sett till att novellhäftet med min novell kommit till det ena och det andra biblioteket. Hon undrar om det flödat champagne – nej … kanske nån dag nästa vecka, ska ut med min bästa vän Magnus då. Nu ska jag snart se på Big Brother. Min pojkvän är i Frankrike på jobbresa.

Det som inte kom med i tidningen …

När jag var 18 år turnerade jag runt jorden med en Broadway Style musikal som dansare. Jag fick också ett jobb inom PR det året och flög till Valdez, Alaska. Det är här novellen har sitt ursprung. Fast nu som en skepnad, novellen utspelar sig nämligen i Lappland. Jag var också volontär på prisutdelningen i World Extreme skiing Championship som hölls i Valdez det året. Jag var ensam i Valdez just då. Det var meningen att min eventcoordinator Lisa och jag skulle bo där i en månad. Men Lisa var tvungen att flyga hem på grund av att Columbinemassakern den 20 april 1999 på Columbine High School i Littleton i Colorado berörde just henne. Hon växte upp i Littleton. Det gjorde mig ensam i Valdez i en vecka. Då träffade jag Grace, en Alaska inuit, som jag blev jättenära vän med.

Jag bodde också hos en bushpilot/naturfotograf/jägare i Alaska som bott med Eskimåerna i 10 år. Han hade en uppstoppad isbjörn i matsalen.

I Alaska har man en besynnerlig frid, som påverkar en djupt. Jag har också bott i Amazonas regnskog i två veckor. Men där var jag sömnlös och rastlös av värmen och insekter som surrade på nätterna. Alaska förändrade mig. Förr jagade jag solen, gick både i solarium och använde brunkräm. Nu när solen stiger upp stänger jag persiennerna. Alla vill till södern. Jag har inte solat på över 10 år – jag längtar bara tillbaka till det arktiska. Som jag skriver i min dagbok från det året:

”Jag joggar varje morgon ner till hamnen. Jag plockar snäckor och stenar, håller utkik efter örnar och andas in något som endast kan förklaras som något gränslöst och sakralt … ” ” … Alaska är en katedral …” ” … Jag kan andas här. Jag kan verkligen andas …”

Andra pris i Solveig von Schoultz tävlingen 2019

Jag har fått andra pris i Solveig von Schoultz tävlingen 2019. Jag var nog i chocktillstånd när jag fick beskedet! Novellen jag skrev var så lätt att skriva. Kanske för att ämnet stod mig så nära – det arktiska, poesi och ett psykologisk porträtt av en 58-årig kvinna som saknar showlivet. Nu är det bara att jobba på boken och slutföra den. Större självförtroende har jag fått efter detta.

Bilden är exakt 10 år gammal. Damn