Jag säger inte allt.

Jag skriver ner allt.
Inte för att förstå.
För att använda det.
–
Människor tror att de känner sig själva.
De gör inte det.

En mörk gränd.
Steg bakom henne.
Hon blir inte rädd.
Hon blir varm.
Stannar.
En cigg mellan fingrarna.
Andningen – för snabb.
För högljudd.
Hon vet att han är där.
Tystnad.
Ett klick.
Elden tänds bakom henne.
Hon låter honom komma närmare.
–
Andningen.
Något annat.
–
Jag känner igen henne.
–
Den råa.
Den som inte backar.
Och den andra –
flickan
som aldrig borde njuta av det här.
–
Filmer som går för långt
stannar kvar.
–
Jag har varit där.
En mörk gränd.
Ett främmande land.
Fyra armar kring min midja.
Ett grepp om min handled.
–
Och jag visste inte
om jag skulle fly
eller stanna.